Jag undrar lite om det är såhär man känner när man är hjärndöd som jag känner mig nu..

 

Idag skrev jag ju detta underbara kemiprovet. Ack en sådan trevlig upplevelse, NOT!!

 

Jag när jag skrev provet: *Jo, men det här känns rätt bra! :)*

Jag när jag kom ut från provet (och hörde vad alla andra skrivit): *Oh My God!!! Jag vill dö! Döda mig nu så jag slipper få reda på hur provet gick! :'(* 

 

Cut for Kemi känner jag nu.. 

 

Och inte nog med det så var det visst ett litet "hörförståelsekursprov" (oj vilket långt ord, som säkert inte existerar) i Spanska som jag var en aningen omedveten om att vi faktiskt hade. Och som den där klicken grädde på moset så hade jag en examinationsuppgift i Svenska sista timmen..... (Men jag lyckades faktiskt skrapa ihop 747 ord, om man bortser från mitt namn och de tre orden som överskriften bestod utav....) 

 

Yay, life is good.